Kommer bli en längre film så fort vi kommer hem.

Kommer bli en längre film så fort vi kommer hem.
Vi vaknade trötta efter en sen hemgång. Städerskan kom och knackade på 2 ggr och fick nya tider. När vi väl var på benen så åkte vi iväg till Las Vegas Outlet. Här skulle det shoppas. 3 timmar senare så hade Erol gått vinnande ur duellen. 3 fulla kassar. Det var tröjor/underkläder och skor.
Hem för att vila lite på vårat underbara rum. Ett rum som har en egen hiss. Känns sjukt. Vi har även ett eget spelbord. Våran hiss börjar nämligen i det privata spelrummet som vi bara går igenom eftersom minsta insats är 500 dollar.
Sedan iväg till Rio för att kolla in Penn & Teller. Två “trollkarlar” En show som var mycker bra. De lyckades lura oss hela tiden. Efter det var det dags att göra strippen. Först till Treasure Island för att se på sjörövarna, men det var inställt. Så vi bestämde oss för att gå till Bellagio för att kolla in deras fontäner. Eftersom det var så många stopp på vägen så missade vi även sista föreställningen. Så imorgon har vi mycket att göra.

Så här ser man ut när man har sprungit 41995 meter.
Bästa minnet från loppet:
Sebbe: När helmarathonlöparna och halvmarathonlöparna delades upp och de från halv började applådera åt oss som fortsatte framåt i öknen. Eller när mörka mannen stod med en jättehanske och skrek att den gav energi. När jag fick ett sms från Angelica och orden som stod gjorde mig så stolt över mig själv så där föll mina första marathontårar. Målgången var också helt underbar.
Julle: Känslan efter tre mil. Att komma in i andra andningen. Då kände jag att jag kommer klara det. När jag öppnade ölen jag fick av Eric.
Sämsta minnet från loppet?
Sebbe: När det bara sa pang vid 27 km och jag började få en tanke att ge upp.
Julle: När Sebastians ryggtavla blev längre och längre bort. Och tiden mellan 17km och 27 km då var varje steg smärta. Gjorde lika ont att gå som att springa.
Hur känns kroppen idag?
Sebbe: Kommer jag någonsin bli bra igen? Varenda steg är smärta!!
Julle: Benen är helt stumma och knät förstört. Ryggen smärtar och har till och med ont i underarmarna vilket är helt obegripligt.
Första du gjorde efter målgång?
Sebbe: Ringde hem till Anna och försökte förklara hur jag kände mig. Fick inte fram ett enda ord. Det var bara tomt och tårarna rann
Julle: Gick upp på rummet och tog ett varmt bad.
Kommer du springa ett marathon igen?
Sebbe: Nej det känns inte som det, men troligtvis ja. En gång marathonlöpare alltid marathonlöpare
Julle: Nej, nu vet jag att jag klarar av det så nu behöver fundera längre, men om t.ex. Erol och Eric vill springa ett marathon på ett stort ställe kan jag följa med som expert
Vi hade ställt klockan på 04:00 och självklart vaknade man innan. Det var som när man var liten och låg och väntade på tomten natten innan julafton. Sen gick allt väldigt fort. Vi laddade med “rockylåten” på rummet och när vi gick ut för att åka hissen ner så möttes man av en massa löpare. Det var då man förstod vad som gällde. Dagen som man har väntat på i snart ett år var här.
Ett jättefyverkeri vid starten och Viva Las Vegas sjungande av 12 000 gjorde att man blev övertänd och de första 14 km gick av bara farten. Någon km senare så tappade jag Julle bakom mig. Var visst knät som pajade på honom. Något som skulle drabba mig senare i loppet. Jag passerade miles för miles och helt plötsligt så stod det 13 miles och en liten skolorkester med en massa cheerleaders gjorde sitt bästa för att det skulle kännas lättare. Då fick jag ett sms om att halvmarathonkillarna hade gått i mål. Dags att öka lite, kände mig ju pigg. så jag sprang om löpare efter löpare och tyckte synd om stackare som stod och gjorde sitt bästa för att få bort diverse kramper. Någon gång då kommer det en löpare bakom som stannar till för att prata lite. vi pratar om relationen mellan Norge och Sverige. Han frågar varför vi hatar norrmän så mycket och jag förklarar att det inte är på det sättet, men han tror inte på mig. Det är hans 25:e marathon och han tänker gå i mål på 3,40. Shit ligger jag verkligen så bra till tänkte jag. Hänger på honom till 27 km. då smäller det till i magen och jag kan knappt gå. Har ingen aning om vad det är men min ny kompis berättar att det är ganska vanligt att magen pajar när man springer ett marathon. Det är bara att stanna och massera bort det. Tar 4-5 minuter och efter det är inte riktigt samma sak. Hela kroppen säger nej nej nej. Det är lår/vader/knän som svider som fan.
Mina steg är kortare än promenadfart och jag springer 200 meter och går 400. Trodde inte i min vildaste fantasi att det kunde göra så här ont. Nu var det jag som blev omsprungen av folk som försökte få igång en med positiva kommentarer. Vid 37 km så kommer jag på ett nytt sätt att springa på. Raka ben eftersom jag knappt kunde böja på dem. Vid miles 24 och 25 så hade vattnet tagit slut på något konstigt sätt så under mina sista 4 km så blev det ingen vätska om man inte räknar den lilla skvätt öl som några påhejare bjöd på. Den fick mig att smålunka igen. Sen när jag kommer fram till upploppet så tar det stopp. Något pajade i kroppen, men vem fasen kan bryta när det återstår 300 meter och jag ser Erol och Eric som står och hejar 50 meter längre fram. Börjar “spurta” och mina sista 300 meter tar 2 minuter och när jag går i mål så är det bara glädje. Tiden blev 4,32
Klockan 04.00 så ringer klockan och vi börjar göra oss i ordning för loppet, vilket innebar för mig att jag smörjde in mig med Voltaren på mitt knä och passade på att smörja in båda benen i förebyggande syfte. Jag packade i ordning mitt lilla kit med mobilen, ipren och mp3-spelare.
När loppen startade så var vi helt klart övertända och jag filmade konstant med min mobilkamera på strippen. Fantastisk utsikt och vi sprang med ett leende på läpparna… Hundratals Elvis-kopior förgyllde första milen, när vi sedan lämnar strippen så börjar det bli slut på saker att titta på vilket gjorde att man började känna av knät som jag haft problem med en månadstid. Sebban såg oerhört pigg ut och jag var ständigt steget efter honom vilket var psykologiskt jobbig. Vid dryga 1.7 mil så försvinner han i horosonten… Vid det här laget så funderar jag på om jag överhuvudtaget ska komma i mål. Det gör ont att springa och det gör ont att gå… Under den närmaste milen så ser jag varje vattenstopp som en ursäkt att få vila och gå en bit när jag dricker vatten. Benen bär mig helt enkelt inte. Jag sms:ar till 118118 och frågar om Marathonlöpare är dumma i huvudet? Det tyckte inte Eniro att de var så då var det bara att jobba på då. Jag stoppar i mig några Ipren och när de börjar verka så kan jag iallafall röra mig framåt på något som kanske kan likna jogging iallafall. Efter 3 mil så får jag någonslags energigel vid ett vattenstopp. Jag undrar fortfarande vad det var i den, för jag blev som en helt ny människa och jag springer på igen och börjar tro att jag faktiskt kommer att komma i mål.
Sista och fjärde milen var konstigt nog lättare än den tredje och jag gnetar på samtigt jag lyssnar på Scooter i hörlurarna (man blir hetsad av att springa då
).
När jag sedan hör Eric och Erols röster så vet jag att det bara är några få hundra meter kvar. Jag tar en klunk av segerölen och springer in på 4:51.

Vi checkade ut för att flytta in i en svit och det första vi ser är ett ostädat rum och mat i kylen. Det tycker vi inte om så Eric ringer ner och klagar på rummet precis som man ska göra i USA. Så nu sitter vi högst upp i Mandalay Bay och har tillgång till penthouse lounge. Inte helt fel. Kommer nog aldrig bo bättre i mitt liv.
Nu ska vi iväg och äta lite sen blir det att skriva av sig om loppet.
Kommer bli en himla rolig kväll och ni kan följa det live här
så det kommer en längre sammanfattning så fort vi har bytt rum till sviten.
Efter loppet blev det vila. Har nog aldrig haft riktigt ont i kroppen, men nu har jag. Mina knän är inte som de ska vara och Julle har ont i det mesta. Vi firade med en burgare på fatburger. Grymt skit. Sen lite amerikansk fotboll med öl och Coyote Ugly. Kaxiga tjejer det där.
Sen blev alla trötta. Halvmarathonkillarna för att de har druckit sedan 11:00 och vi som sprang hela för att vi knappt kunde ta ett steg.
När vi känner oss redo så kommer det en lång historia om loppet. Finns så himla mycket att skriva om, men nu ska jag och Julle ta ett bad ihop och göra high-fives. Skulle vilja tacka för alla sms:t. Ett fick mig till och med att börja gråta. Sen att jag knappt sa ett enda ord i samtalet med tjejen. Tror hon trodde jag grät för att jag hade ont, men nej. Svårt och förklara. Har aldrig tidigare haft en sådan känsla i kroppen. Min känsliga sida kommer fram.
Vill ni som läser det här vara en del av loppet?
Ok ni svarade ja, tänkte väl det. Vi kommer ha med mobiltelefoner under loppet och tänk vad några glada rader kan göra efter 3 mil. Så ös på med roliga sms så skickar vi upp saker under loppet. Dryga sms undanbedes, vi är tillräckligt trötta iaf.
Julles nummer 0702613834
Sebbes nummer 0706992426
Erol och Lunkan tycker att det är för jobbigt att ta med mobil så vill ni lämna meddelanden till dem så skicka till oss så får de det när vi kommer i mål.
Som vanligt kan ni följa allt live här
Nu är det frukost i sängen och lite pepptalk som gäller. Kan bli övertänd så är det väldigt nära nu. Loppet börjar om 1 timme och 15 minuter. Det är visst över 18 000 löpare med så det lär bli sjukt stort.
Om någon har missat det så är alltså ERol med. Han anmälde sig som sista person. En minut i 5 igår. En klassiker. Tänkte väl att man kunde lite på ett löpargeni. Killen värmde upp med en turneringsseger i poker och festade som en kung. Han sa något om att han kunde springa i våran fart. Känns gott.
Dag 1 – Eric på tredjeplats i en 65 dollars turnering (3 st fick priser) Julle, Erol och Sebban delad fjärde plats.
Dag 2 - Erol körde slotsmaskiner med ett minus resultat på 30 dollar, Julle lämnade pokerborden för pokermaskiner, dock forfarande utan lycka – 30 dollar. Sebban och Eric provade på cashgame med blandat resultat: Sebban back 116 dollar och Eric plusade med 105 dollar. Eric har även hunnit med och vunnit 30 dollar på hästar. Kul för han (vi andra är inte alls bittra).
Den gladaste överraskningen på casinot än så länge är att all dricka är gratis… dock har vi inte utnytjat det då vi har det där (förbannade) loppet imorgon… med snart så, men snart så…
och om 25 timmar går starten till resans höjdpunkt? Vi ska snart gå ut och känna av kylan. För kallt är det. Blir att köpa på sig tröjor och vantar idag.
Dagens schema:
00:20 – 04:00 Vi kom 00:00 efter lite slask på pokerborden. Försökte sova. Några gjorde det bättre än andra. Det hördes om man säger så. Men eftersom vi är 4 st 30-åriga killar med prostataproblem så blev det ett jäkla springande på toaletten så sova var det inte att tänka på.
04:45 -09:00 Engelsk fotboll 04:45 – 11:00 Blir att äta någon buffé under tiden.
09:00 – 11:00 Hämta startnummer och goodiebag.
11:00 – 11:11 Leka med goodiebagen.
11:11 – 12:00 Äta igen för Eric är säkert hungrig.
12:00 – 14:00 Kolla in hajarna på hotellet.
14:00 – 15:00 Erol ska köpa handdukar.
15:00 – 18:00 Ledig tid
18:00 – 21:00 All you can eat pasta party
21:00 – 23:00 Boxning med De la hoya.
23:00 – 04:00 Sova sova sova, om det nu går.
Vi skickade upp ett idolkort på oss till alla kvinnliga läsare – kolla här. Ni andra får också kolla.
Eftersom alla kanske inte är intresserade av poker och vegas så kommer det ett inlägg om löpning. Det är ju faktiskt en träningsblogg…
Hur känns det ? eller rätt fråga kanske ska vara känns marathon som en idé?
Julle: Just nu så nej, men när loppet är klart så ja fö känslan att klara av ett marathon är starkare.
Sebbe: När vi checkade in så var det bara marathonlöpare runt oss. När vi åkte hissen upp frågade några om vi var löpare och vart vi kom ifrån. Så ja det känns fortfarande bra, men det hade inte varit helt fel att kunna ta några öl i solen.
Eric: Det känns (långt uppehåll) bra men väldigt ofokuserat, men när väl loppet kommer igång så är jag redo.
Hur ska ni få timmarna att gå till starten:
Alla: Gå längs strippen och kolla hotell. Bada lite. Vända på dygnet och gå upp lagom till “tipsextra” som startar 06:00 våran tid. Pastaparty imorgon kväll.
Resan mellan Stockholm – Chicago tog nästan 9 timmar och gick hundra ggr lättare än den mellan Chicago – Las Vegas. I SAS-planet så fick vi två hela rader och en himla massa filmer och spel i skärmen i stolen. Till Las Vegas blev vi utspridda och jag snäll som jag var gick jag med på att ändra plats för ett par skulle sitta bredvid varann. Hade såklart turen att hamna bredvid en stor amerikanska som tog upp halva min stol så armstöder fick vara uppe.
Sen så påbörjade kapten laddning men fick avbryta eftersom vi fick ett plan i höjd med oss så det blev full fart uppåt igen.
Vi checkade in på Luxor som vi skriver mer om i ett senare inlägg. Första pokerturneringen gick dåligt för alla utom Eric som hamnade i pengarna. Varken jag eller Eric kunde sova. Jag låg och lyssnade på Gomorran till solen gick upp då jag tvingade upp Julle.
Sen hann vi även med en frukostbuffé och nu förstår vi varför en del amerikaner behöver rullstol för att ta sig fram.
Följ oss live här
Nu har planet precis lyft och vi är bara en mellanlandning ifrån Vegas. Så här kommer den första tävlingen. Priset blir något som vi köper med oss från någon enorm outlet. Beroende på vem som vinner så kan man få önska pris.
Frågan lyder.
Vilka tider får vi på marathonet?
Bra att veta: Erol har dragit av ett ledband och kommer inte att starta om vi inte får honom på andra tankar, men om han startar så kommer han inte att vinna.
Eric springer bara halva sträckan om vi inte kan få över honom.
Julle har ett väldigt skadat knä
Svar lämnas bland kommentarerna.
Ni kan följa oss mer eller mindre live här
Tänkte leva som en kung i Vegas så på vägen ut till Arlanda ringde jag för att kolla upp vilken limit jag hade på mitt kreditkort och om jag kanske kunde höja den. Killen i luren frågade vad jag ville ha som limit.
Nej nej, nej nej nej nej. Jag vill inte ha någon gräns sa jag samtidigt som jag satte på följande klassiker. Nu ska det spelas poker.
Ni kan följa oss mer eller mindre live här . Se till att spara den sidan med för det är nog där allt roligt kommer hända.
tar vi tempen på gänget.
Julle: Han har sagt “hej då” till borg så många ggr så jag har tappat räkningen. Han har sprungit 0 km de sista 2 veckorna
Eric: Tog tåget från västkusten och tagit med sig en hel del spel så vi aldrig ska få tråkigt under resan över. Har sprungit 0 km sista veckan
Erol: Som den militär han är så har han varit ganska osynlig, men kommer vara i högform imorgon klockan 09:15 då vi träffas. Har haltat fram i 2 månader
Sebbe: Har firat jul med en underbar trerätters på Bistro Stråket. Har sprungit 8 km sista veckan.
Dagen innan loppet är det dags för att vara lite extra manliga. Om det nu är så manligt att skjuta med vapen. Det vet jag faktiskt inget om
Följande vapen ska vi testa på:
-Desert Eagle
-Dirty Harry
-En hagelbössa
-4 andra olika automatvapen.
Eftersom jag hoppade över lumpen så blir det här premiär för mig. Det kan bli nästan lika stort som loppet.
Vet inte hur jag kom på idén? Kände att jag skulle testa på och vaxa mig lite. Sist jag gjorde det var när jag var på Bali och surfade. Då gjorde jag det först efter ha blivit halv flådd av brädan så själva vaxningen kändes inte så mycket.
Igår var det alltså dags igen. Tog ett ställe i Solna som drivs att thailändskor. Tänkte att de har säkert känsla för sånt.
Gled in och fick den obligatoriska frågan om det var första gången. Lika bra och säga ja så är hon säkert snällare tänkte jag. Först smetade hon på någon typ av deo som var varm och sen varmare vax. Hon varnade innan hon drog till och jäklar vad det sved till. Värst var den gången hon tappade taget så halva bara slets bort. Då frågade hon “gjorde ont?”, men jag hann inte svara innan hon svarade sig själv “inte så ont va”. Jag mmmmm:ade bara lite. Kan lova att hon njöt mer än vad jag gjorde.
45 minuter senare och 2 liter mindre svett gick jag hem med ett brännande bröst. Var visst normalt. Nu börjar jag undra om det ska vara så 15 timmar senare med.
Sitter och läser igenom senaste Runners world och där står det att ett marathon är 8 ggr hårdare än ett halvmarathon. Bara så att vi vet. Känns som tråkig fakta att få när det är 4 dagar kvar.
Idag gör man det sista träningspasset innan vi lämnar Sverige. Blir 8 långsamma km.
Nu har jag lekt arbetslös i två dagar och jäklar vad slö man blir. Har ju tagit ledigt den här veckan för att jag ska hinna med allt i lugn och ro. Kommer sluta med att man packar inatt iaf. Det är ju så man funkar som människa. Igår hade jag viktigare saker för mig. Laddade ner säsong 3 av Dexter. En av världens bästa serier. Handlar i korta drag om en polis som är massmördare, men han dödar bara “onda människor” så man tycker liksom att det är helt ok.
När jag hade sett det så var det dags att ladda ner de två kändaste filmerna med Vegas i titeln. Det fick bli Fear and Loathing in las vegas och leaving las vegas. Det är mycket droger och alkohol i de två filmerna. Jäklar vad man längtar bort till syndernas stad nu.
Sen var det kväll och tjejen kom hem och det är få saker som gör henne så glad som ett nytt avsnitt av Gossip girl. De senaste 7 dagarna har standardfrågan varit. Har avsnitt 12 kommit ut än? Svaret har varit nej. Men nu laddade datorn ner det igår morse och jag skickade ett sms till Anna så hon skulle veta att något gott väntade på henne hemma. Grymt avsnitt och jag har fått ännu en ny idol – Chuck Bass. Kanske den coolaste karaktären som har varit med i en “tonårsserie”
Sist ut och även den som fick bäst tid är Kristofer som nyligen avslutade sin blogg på Stureplan. Har du inte läst den och har 2-3 timmar över så är det ett måste att gå in här.
Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
– Egentligen inte. Jag tränade bara i tre månader och gick i mål på 3,37 på min första mara någonsin. Det får anses godkänt.
Ditt bästa Marathontips till en som inte har sprungit tidigare?
– Det vanliga: tejpa bröstvårtorna, smörj in fötterna med vaselin. Ett tips jag fick nyligen är att ta med ipren, det hade jag gärna haft med mig eftersom smärtan de sista 12 kilometrarna är ett knivhugg för varje fotsteg.
Vad är ditt bästa minne från Las Vegas Marathon?
– När en vänlig själ bjöd på apelsinklyftor ur en kylbox. Naturligt fruktsocker tas upp oerhört mycket snabbare och effektivare än energikrämer och sådana moderniteter. På Stockholm Marathon ställde jag mig därför mitt på Västerbron under andra varvet och delade ut apelsinklyftor till alla jag kände. Senare på kvällen fick jag ett sms från Klas: “Det var det finaste någon någonsin har gjort för mig.”
Hur laddade du upp när du väl kom till Vegas?
- Vila, vila, vila. Sedan upp fyra timmar innan start och äta stor skaldjurspasta. Bra protein- och carbkälla.
Om du fick välja att starta upp en snabbmatskedja, som idag inte finns i Sverige, vilken skulle det bli?
– Fat Burger! Ligger på The Strip (vi åt där första kvällen) och Ice Cube rappar om det i “Today was a good day”.
Äta och dricka och lyssna på under loppet? Vadå?
– Meningslöst att lyssna på något. Förena dig med upplevelsen istället. Jag försökte kicka lite gangsta de sista kilometrarna för att pusha mig i mål, men vid det laget hjälper absolut ingenting. Drick bara vatten. Jag hade med mig fem tuber energikräm, men det var bara de tre första som var effektiva. Dean Karnazes äter mycket kakor: brownies, chocolate chip, den skiten, så det skulle kunna funka. Salt är också bra att få i sig.
Några andra saker som man ska vara beredd på?
– När man lämnat förorten kommer man ut på en raksträcka som är ganska exakt en mil lång. Fäst blicken tio, tjugo centimeter framför fötterna och grinda på. Titta inte upp. Prata inte med någon. Gå in i dig själv. Ett annat tips är också att vara beredd på kylan. Jag plockade upp ett par vantar längs vägen, det är jag glad över. Försökte även kasta löpjackan när jag var på väg tillbaka genom förorterna, men är glad att jag behöll den på.
Och slutligen något man inte får missa att göra i Las Vegas?
– The Gun Club. Även om pacifistmesarna som jag åkte med inte vågade skjuta. Och så måste man dricka en “1 yard Margarita” inne på Caesars, då blir man helt kadänk och börjar skamlöst dansa med Sonic-maskotar på öppen gata.
Testar en ny funktion
Det var äntligen dags för att göra ett nytt Polar fitness test. Det gör man för att beräkna sin maximala syreupptagningsförmåga (aerob uthållighet/kondition) och få fram ett ungefärligt maxpulsvärde. Sist jag gjorde det så hade jag bra värden om jag hade varit mellan 45-49 år och kvinna.
Så när jag tryckte igång klockan så var jag lite nervös. Tänk om det inte hade hänt något på ett år med full träning. Väntade 2-3 minuter och sen pip-pip. Testet var över och klockan visade 54. Ett “mycket bra resultat” enligt tabellen. Så nu ligger jag på nivå 6 av 7 i min egen åldersgrupp. Jag kan andas ut.
Innan jag började träna så klädde jag alltid på mig innan jag gick ut för att äta frukost. Så är det inte nu. Jag går ut i köket i kalsonger fixar ihop något, eller nu ljög jag. Sätter mig i soffan och äter frukost eftersom det alltid är Anna som fixar ihop något. Går och borstar tänderna. Har inte en tanke på att klä på mig något. Sen diskar jag. fortfarande i kalsonger. Tar en sista titt i spegeln och sen en minut innan vi ska lämna så tar jag på mig.
Hade jag haft större kuk så kan jag lova att jag hade gått omkring naken hela tiden.
Det finns ett program på MTV som heter Made. Det handlar alltid om en person som vill bli något hon/han inte är. Ett mattesnille som vill bli baseballspelare eller en skönhetsdrottning som vill bli med i skolans debattlag. Jag har alltid sett det här året som mitt egna lilla Made.
Varje avsnitt innehåller en hård start där personen får en coach, ett schema och det mesta går bra. Det var mina 6 första månader. Allt var nytt och man var fasen sugen på att ge sig ut och springa hela tiden till och med mitt i natten. Så fort man såg en joggare så log man. Gjorde hela tiden förbättringar och det kändes hur bra som helst.
Sen kommer det en period där personen inte alls vill vara med i Made. Han/hon vill ge upp och tycker inte det är värt det för att livet har blivit så förändrat. Har haft två såna stunder under året. En berodde på sjukdom då det var grymt svårt att få motivation att komma tillbaka sen så stod man still i utvecklingen. Krävdes tydligen ännu hårdare träning.
Eftersom programmet kommer ifrån USA så innehåller det även ett lyckligt slut. Iaf de flesta. Iaf de som har vettiga mål. Man ser ju direkt att inte den överviktiga tjejen kan få huvudrollen i svansjön, men då löser de det så fint att hon får en miniroll. Så det gäller att inte ha för höga mål. Mitt är att gå i mål.
Vid den här tiden om en vecka så är det över. Då kan man sätta upp marathonlöpare på CV:t.
Det fanns en gympalärare som en gång sa att om din mamma tror att du klarar att springa en mil så tror du att du klarar två fast kroppen egentligen klarar fyra.
När du springer i en uppförsbacke så ska du se det som en nedförsbacke fast tvärtom.
Jag har fått en ny idol. Det är Buster Martin – Världens äldsta marathonlöpare är 102 år gammal och heter Buster Martin. Han var med i London Marathon i år. Det finns dock ingen sluttid på honom fast hans 4:a medlöpare fick tiden 9 timmar och 59 minuter. Ok han gick inte i mål, men han sprang tidigare ett halvmarathon på knappt 6 timmar.
Han är även Englands äldsta anställda och har ett eget öl som heter Buster´s bitter. Han laddade upp inför marathonet med några pints och cigaretter.

Ett inlägg som inte handlar om marathon eller motion för fem öre, men det här är en så bra grej så alla borde känna till det. Gå in på Godstart , som är en välgörenhetssajt, och gör den till startsida. Där kan man lägga upp sina favoritlänkar, googla, youtuba. Man kan säga att man samlar hela internet på en enda sida. Om inte det skulle vara nog så skänker sidan en liten slant för varje klick man gör. En win-win situation alltså. Inte ofta det händer.
iaf på jobbet, för mig alltså. Ni som läser har säkert en hel månad kvar.
Det flesta vet nog att jag drar till Las Vegas nästa torsdag och blir borta i en vecka. Sen då? Jo jag är hemma i 25 timmar och drar över havet igen för att spendera en månad i Mexico, Belize och Guatemala. De flesta man har berättat det för undrar varför jag inte tar ett plan eller åker buss från Vegas. Dels för att inte min älskling ska få åka plan själv och sen vill jag komma hem och ha ett home coming party och det ska vi ha. Den festen är värd ett eget inlägg så det kommer lite senare.
Nu ska jag bara fika/tidrapportera och lyssna på P3-date. Sen är det över för det här året.
Tredje ut är Klas Ekman som har skrivit boken Byt namn som jag tidigare har skrivit om. Han har även en blogg med samma namn
Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
Ha en massa mat på rummet. Vi fick vänta ett tag på Crampa och åtminstone jag hann bli vansinnigt hungrig, sedan segade han sig rätt rejält så det dröjde innan den älskade hamburgaren. Då hade det dessutom hunnit bli kö. Visst, jag borde ha kunnat ta mig ner till en kiosk redan tidigare, men benen var för svullna.
Ditt bästa Marathontips till en som inte har sprungit tidigare?
Drick inte för mycket innan loppet startar. Jag gjorde en grav felbedömning kvällen innan och fick stanna och kissa fyra gånger under loppet.
Vad är ditt bästa minne från Las Vegas Marathon?
Att springa uppför strippen och känna att det verkligen var nu det hände. Innan hade jag oroat mig i veckor för skitsaker som att bli förkyld, försova mig eller glömma skorna.
Hur laddade du upp när du väl kom till Vegas?
Vi åt. Massvis med pasta och mexkäk.
Om du fick välja att starta upp en snabbmatskedja, som idag inte finns i Sverige, vilken skulle det bli?
Chipotle. Sveriges brist på bra mexrestauranger är över huvud taget en stor gåta.
Äta och dricka och lyssna på under loppet? Vadå?
Varannan vatten, varannan sportdryck. Och kanske några energikrämer. Jag springer långsammare med musik och har slutat med Ipod på loppen. Älskar ljudet av fottramp
Några andra saker som man ska vara beredd på?
Att spendera massa pengar på löparkläder inne på mässan. Där finns både coolt och helt gräsligt utbud
Och slutligen något man inte får missa att göra i Las Vegas?
Alltså de där margueritas-rören David snackar om är verkligen the shit.
[Bild tagen från Jonas av Arabien]
Den andra som har tagit sig tid att svara på frågorna är Jonas Cramby som även var den som skrev deras blogg. Deras nya utmaning är Marathon Des Sables (24,3 mil på 6 dagar genom Sahara). Det är vad jag kallar utmaning, men just nu ligger det på is eftersom Jonas ska bli far inom kort.
Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
Jag skulle ha köpt med mig frukost att äta på rummet innan. Man vill inte gå ner till restaurangerna och hotellshopparna har bara typ chips och öl så leta upp en affär dagen innan och bunkra upp.
Ditt bästa Marathontips till en som inte har sprungit tidigare?
Tro inte att själva loppet kommer bli kul hela tiden. Den första timmen är fantastisk, på strippen och de, men sen blir det för jävligt. Lika bra att förbereda sig. Sedan hade jag pretzels på rummet när jag kom tillbaka, tror att det var perfekt att äta efteråt. Särskilt om man är långsam behöver man salt, det är fler långsamma löpare som kollapsar än snabba, tänk på det.
Vad är ditt bästa minne från Las Vegas Marathon?
Starten kommer ja minnas hela livet. Se till att gå i samlad trupp, antagligen det enda ni kommer träffas under loppet.
Hur laddade du upp när du väl kom till Vegas?
Vi turistade, gick på löparmässan i hotellet och käka mexkäk. Det var överhuvudtaget intressant att göra Vegas utan öl
Om du fick välja att starta upp en snabbmatskedja, som idag inte finns i Sverige, vilken skulle det bli?
Fatburger. Ligger en på strippen vid MGM grand
Äta och dricka och lyssna på under loppet? Vadå?
ˆ Folk delar ut energigel längs vägen, jag rekommenderar de med chokladsmak. Man kan också köpa på mässan innan. Drick vatten vid varje station. Jag lyssnade inte så mycket på iPoden.
Några andra saker som man ska vara beredd på?
Att amerikaner är nördar och kommer gå omkring i löparkläder i flera dagar innan.
Och slutligen något man inte får missa att göra i Las Vegas?
Att gå upp och ner strippen och kolla alla sjuka hotell och helst bli fulla efter loppet.
[Bild tagen från Jonas Joggar]
Först ut av 07:orna är David som klarade drömtiden 4 timmar med lite drygt en minut. Imponerande.
Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
Jag skulle förmodligen skippat hela Ipod-krånglet. Gått upp tidigare och ätit. Inte varit orolig för att jag skulle klara av det.
Ditt bästa Marathontips till en som inte har sprungit tidigare?
Ta med en ipren under loppet.
Vad är ditt bästa minne från Las Vegas Marathon?
Starten-testosteron på.
Målet-testosteron av.
Hur laddade du upp när du väl kom till Vegas?
Var ute och sprang runt hotellområdet på natten när jetlagen gjorde att det inte gick att sova. Försökte hitta några långsamma kolhydrater i en stad som inte har det. Det blev pasta.
Om du fick välja att starta upp en snabbmatskedja, som idag inte finns i Sverige, vilken skulle det bli?
Definitivt Fatburger
Äta och dricka och lyssna på under loppet? Vadå?
Vatten och sportdryck finns ju överallt.
Om du kör med ipod, ha den som en joker och dra på den när du verkligen behöver den.
Några andra saker som man ska vara beredd på?
Det är kallare än vad du tror, ha på dig en tröja som du kan kasta efter ett tag. Det gör mer ont i benen än vad du tror men det är bara att köra på.
Och slutligen något man inte får missa att göra i Las Vegas?
Drick 1-yard-margueritas, finns på alla mexarhak i galleriorna
[Bild tagen från Jonas Joggar]
När vi ändå är inne på Seinfeld så tar George upp en intressant sak i ett avsnitt som heter The Hamptons. George har varit och badat och blir överraskad av en tjej när han byter om och eftersom det har varit kallt i vattnet så har han problem med storleken. När sedan George, Seinfeld och Kramer pratar igenom “krymproblemet” så tror George att alla tjejer till det. Elaine kommer förbi och då utspelar sig följande diskussion
George: Do women know about shrinkage?
Elaine: What do you mean, like laundry?
George: No.
Jerry: Like when a man goes swimming… afterwards…
Elaine: It shrinks?
Jerry: Like a frightened turtle!
Elaine: Why does it shrink?
George: It just does.
Så därför ser jag som kille att det är min uppgift att berätta att vi även upplever ett shrinkage efter 2 mil på löpband. Bara så att alla vet.
Sitter och kollar på Seinfeld och ikväll handlar det om en marathonlöpare som missade OS för att han hade för låg volym på alarmet. Nu är det New York marathon och de tar in på hotell för att inte missa loppet. Jerry beställer väckning men litar inte på receptionisten så de beslutar att sova hemma istället. Självklart missar de det p.g.a. att Kramers jacuzzi pajar strömmen för hela huset.
Det problemet kommer inte vi ha för Julle har bett varenda telefonist på Eniro att ringa oss i Vegas.
Fick ett mail ifrån Eric. Han hade blivit sugen på Vegas och gått till Casinot för att lira en turnering. 6 timmar senare så hade han slagit ut alla och vinstpengarna var hans
Så när snart bara en vecka återstår så kan vi göra en formkoll på Eric
Löpning: check
Pokerform: Check
Vi andra som ska med ser fram emot limo och helikotertur.
Har haft hantverkare hemma hela förmiddagen. Vi hade bestämt att de skulle komma 11:00, men de ringde 08:50 och sa att de skulle bli tidigare. De dök upp 11:20. Underbart jobb det där.
Under tiden så hann jag gå igenom böckerna som bokus skickade till mig igår. Det var Svensk Maffia, Gomorra – en resa i camorrans land och Byt namn som är skriven av en Las Vegas marathonlöpare. Klas Ericsson Ekman sprang i mål på 4h 12 min 2007. Köp boken här speciellt om du har drömmar att bli journalist, men även jag som it-tekniker (fast det kanske beror på att jag alltid har haft sportjournalist som drömyrke) rekommenderar den.
Eftersom ingen av oss har sprungit något marathon tidigare så kan det vara bra att få några sista minuten tips från en som har. Stefan har alltid rört på sig. Fick han inte röda kort i Bele så cyklade han runt med post. Sen är han även expert på pulsklockor
Marathonhistoria, Lopp/tid
Stockholm Marathon – 4,25
Stockholm halvmarathon – 1,46
Hur brukar sista veckan se ut för dig?
Om man ska springa loppet på lördag så kör jag ett längre pass på måndagen och kort intervallpass på onsdag. Sen vila.
Äta och dricka under loppet? Vadå?
Vatten, vatten, vatten är viktigt. Drick vid varje stopp även fast man inte är törstig. Kramptabletter 1/mil och energigel då och då, men testa den på träning först så man ser om magen klarar av den.
Några andra saker som man ska vara beredd på?
Att inte köra för hårt fast det känns bra, för mig gick det hur bra som helst i 30 km sen var det någon som slog undan benen på mig.
Andra tips till loppet, uppladdning/mat o.s.v
Ät den mat du brukar. Lite mer pasta än vanligt bara.